Wenerid 075 - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Archiv (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=126) +--- Forum: Sonette aus germanischen Sprachen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=394) +---- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=406) +----- Forum: Gustav Rosenhane (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=814) +----- Thema: Wenerid 075 (/showthread.php?tid=12734) |
Wenerid 075 - ZaunköniG - 15.05.2016 75 SÅ snart the swarta moln med dimman tiok förswina Och lemna luffter reen och Himmelen all klar Då frögdas thet igen som för bedröfwat war När inthet Solsens lius them kunde stängia hinna Så mycket mehra täckt och gladt the skenen brinna Then tijdh emellan migh och then iagh älskat har Thet hennes ögons skeen förhindradnågot war Då war och så alt mörkt och skumt uthi mitt sinne Så war iagh och medh Sorg och ängzlan så beswärad Och för thet mörkret så aff all min hugh förfärad, At iagh had’ inthet mehr til önsk’ än få igen The sköne ögons sken/ uthaf min bäste wän/ Ty Venerid är min Sool som wederqwecker alt Lijf gifwer / wärmer/ röör/ thet watnat är/ och kalt. |